Litet projekt är inte samma sak som fel projekt

Många bolag väntar med att ta in hjälp utifrån för att de tror sig vara för små, för tidiga, eller för okunniga för att vara en seriös kund. Tvekan känns som ödmjukhet. I praktiken är den ofta den dyraste posten i hela projektet.

En grundare, litet bolag i ett tidigt utvecklingsskede, uttryckte det direkt efter att ha hört om liknande projekt: “Är det här lite för basic för er? Ni är kanske för duktiga för det här.” Frågan kom inte ur brist på ambition. Den kom ur en känsla av att man borde ha kommit längre själv innan man bad om hjälp.

Den känslan bygger på ett missförstånd om vad tidig hjälp faktiskt är till för. Ett tidigt skede är just det skede där extern kunskap gör mest nytta, inte minst. Beslut som fattas tidigt, om form, funktion och tillverkningsmetod, är billiga att ändra. Samma beslut, fattade sent, efter att en organisation redan investerat tid och stolthet i en riktning, är dyra och känsliga att backa ifrån.

Att vänta med att ta in hjälp till dess att projektet “kommit längre” innebär ofta att vänta till dess att de viktigaste och billigaste besluten redan fattats, av fel anledningar, av personer utan rätt kompetens för just de besluten. Det som var billigt att göra rätt från start blir dyrt att göra om senare.

Det finns även ett omvänt mönster värt att nämna. En del bolag som är väl medvetna om sin egen storlek och tyngd tvekar av motsatt skäl, en oro för att ett mindre samarbetspartnerskap inte ska ta dem på lika stort allvar som deras vanliga, större motparter. Den oron bygger på samma missförstånd som den mer vanliga varianten, fast i motsatt riktning: att storlek på ena eller andra sidan avgör kvaliteten på samarbetet, snarare än att problemet i sig gör det.

Det finns en anledning till att den här tvekan är särskilt vanlig bland bolag som själva byggt upp sin verksamhet från grunden. Att ha klarat sig utan extern hjälp tidigare blir lätt ett bevis, i egna ögon, på att man borde klara sig utan det även nu. Men ett tidigt skede i bolagets historia och ett nytt, obekant produktprojekt är sällan jämförbara situationer, även om känslan av att “vi brukar lösa saker själva” ofta överförs rakt av från det ena till det andra.

Det finns också en ekonomisk logik i att börja litet. Ett mindre, tidigt projekt är ett sätt att testa ett samarbete innan man satsar stort. Det ger båda parter en chans att se hur arbetet faktiskt fungerar, utan att någon behöver committa till mer än vad som känns rimligt just då. Ett bolag som avstår det testet, av rädsla för att verka för litet, missar chansen att bygga förtroende innan insatserna blir större.

Det finns också en social sida av tvekan som sällan uttalas rakt ut. Att fråga om hjälp kan kännas som ett erkännande av att man inte klarat det själv, särskilt för den som är van att lösa problem internt, eller för en ledning som är stolt över vad bolaget byggt hittills. Den känslan hör hemma i en helt annan kategori än en affärsmässig bedömning, men den blandas ändå ofta in i beslutet om att höra av sig, utan att någon i rummet säger det högt.

Storleken på ett bolag eller ett projekt säger dessutom väldigt lite om hur svårt eller intressant problemet är. En liten produkt kan ha en oväntat komplex uppgift att lösa, medan ett stort och välkänt varumärke ibland brottas med förvånansvärt enkla frågor. Att döma sin egen plats i kön utifrån bolagets storlek, snarare än utifrån problemets faktiska karaktär, är att gissa fel på den enda variabel som faktiskt spelar roll.

Ett sätt att pröva om tvekan faktiskt handlar om projektets storlek är att fråga sig hur man skulle resonera om ett annat bolag, av samma storlek som det egna, kom med exakt samma projekt. Skulle det bolaget avrådas från att söka hjälp, av rena storleksskäl? Om svaret är nej, är sannolikheten stor att tvekan i det egna fallet inte handlar om projektet alls, utan om en osäkerhet som riktas inåt snarare än mot sakfrågan.

Det svåra är inte att förstå att storlek och lämplighet är olika saker. De flesta inser det så fort de hör det. Det svåra är att agera på insikten på egen hand, utan att ha någon som säger åt en att tvekan redan kostat mer än steget någonsin skulle ha gjort.